Morfar!

Har idag begravt min älskade morfar. Ceremonin var jättefin och många oväntade kom för att ta farväl och jag uppskattar alla som tog sig tid att komma.

Mitt hjärta går sönder när jag då och då påminns om att jag aldrig kommer få träffa min morfar igen. Aldrig mer kommer jag få hjälpa honom att rensa ogräs vid odlingslotterna när hans rygg inte orkade med. Aldrig mer kommer jag följa med honom för att handla när han saknade sällskap. Det var vår grej.

Vad som smärtar mig än mer är att min morfar aldrig fick se min nya lägenhet. Han kommer aldrig få träffa mina framtida barn och mina framtida barn kommer aldrig få träffa honom.

Jag vet att sorgen kommer avta, att man aldrig kommer glömma men att man kommer lära sig att leva med saknaden och minnas de stunder man fick. Men just nu vill jag bara gråta och för en stund hata världen som tagit min älskade morfar ifrån mig.

Design

Jag försöker få ordning på designen eftersom jag är hemma och är sjuk idag.. måste sysselsätta mig med något. Blogger vill dock inte samarbeta med mig idag så jag ger upp för denna gången. Men om det ser lite konstigt ut så vet ni i alla fall varför.

Lite ljusare tankar

Föregående inlägg blev ett tråkigt. Misslyckande och tråkiga besked. Och ja, mitt hjärta går faktiskt sönder varje gång jag tänker på min morfar. Men jag vet också att det viktigaste för honom hade varit att jag fortsatte mitt liv, att jag skulle välja att må bra.

Mitt misslyckande med föregående diet innebär inte att jag ger upp. Det har jag egentligen aldrig gjort. Övervikten är med mig varje dag och tar över alldeles för många av mina tankar. Jag känner att jag måste gå vidare, testa något nytt. Metoder som jag testat förut har uppenbarligen inte gett resultat.

I fredags var jag en sväng i Nordstan där hälsodagar var i full gång. En kille från Itrim gav mig en tidning att läsa medan jag stod och väntade på mamma. Jag har kollat på Itrim lite tidigare men av olika anledningar aldrig känt mig tillräckligt lockad. Utan att ha något bättre för mig ställde jag dock lite frågor till killen och det slutade med att vi bokade in ett informationsmöte som jag var på igår.

Det kändes jättebra under och efter informationsmötet. Jag fick veta deras idéer och inte bara vad de brukar leverera för resultat utan även hur. Jag har ännu inte bestämt något medlemskap men jag har bokat in mina första möten där jag kommer få ännu mer information och ett program upplagt utefter bland annat en hälsoanalys.

Det som känns bra med Itrim är att man får stöttning under hela vägen. Med individuella möten och gruppträffar med fler som är i samma situation.

På lördag har jag bokat in ett konditionstest. Skrämmande men nyttigt.

Ännu en gång..

Mitt föregående försök som jag startade i samband med den här bloggen misslyckades, som så många andra gånger. Som så många andra gånger försvann motivationen ungefär lika snabbt som den hade kommit och jag ansåg inte att jag fick tillräckligt bra resultat av att bara köra på pulver. Hade förmodligen orimliga siffror i tankarna. Jag vet av erfarenhet att man vill ha resultat omedelbart. Helst ska man ha gått ner 10kg efter en promenad. Orimligt, I know.

Motivationen tröt och samtidigt blev min morfar allt sjukare och mycket fokus har varit på honom. I december flyttade jag till en egen lägenhet igen (äntligen!) och jul och nyår har passerat i en rasande fart med att få ordning på egna lägenheten, massor med jobb (har även flyttat/bytt lokaler med jobbet).

Den 11 januari förlorade min morfar kampen mot alla sina sjukdomar. Det är en tung tid med mycket känslor, framför allt tårar. På torsdag väntar begravning och mitt hjärta går sönder av bara tanken.