Föregående inlägg blev ett tråkigt. Misslyckande och tråkiga besked. Och ja, mitt hjärta går faktiskt sönder varje gång jag tänker på min morfar. Men jag vet också att det viktigaste för honom hade varit att jag fortsatte mitt liv, att jag skulle välja att må bra.
Mitt misslyckande med föregående diet innebär inte att jag ger upp. Det har jag egentligen aldrig gjort. Övervikten är med mig varje dag och tar över alldeles för många av mina tankar. Jag känner att jag måste gå vidare, testa något nytt. Metoder som jag testat förut har uppenbarligen inte gett resultat.
I fredags var jag en sväng i Nordstan där hälsodagar var i full gång. En kille från Itrim gav mig en tidning att läsa medan jag stod och väntade på mamma. Jag har kollat på Itrim lite tidigare men av olika anledningar aldrig känt mig tillräckligt lockad. Utan att ha något bättre för mig ställde jag dock lite frågor till killen och det slutade med att vi bokade in ett informationsmöte som jag var på igår.
Det kändes jättebra under och efter informationsmötet. Jag fick veta deras idéer och inte bara vad de brukar leverera för resultat utan även hur. Jag har ännu inte bestämt något medlemskap men jag har bokat in mina första möten där jag kommer få ännu mer information och ett program upplagt utefter bland annat en hälsoanalys.
Det som känns bra med Itrim är att man får stöttning under hela vägen. Med individuella möten och gruppträffar med fler som är i samma situation.
På lördag har jag bokat in ett konditionstest. Skrämmande men nyttigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar