Morfar!

Har idag begravt min älskade morfar. Ceremonin var jättefin och många oväntade kom för att ta farväl och jag uppskattar alla som tog sig tid att komma.

Mitt hjärta går sönder när jag då och då påminns om att jag aldrig kommer få träffa min morfar igen. Aldrig mer kommer jag få hjälpa honom att rensa ogräs vid odlingslotterna när hans rygg inte orkade med. Aldrig mer kommer jag följa med honom för att handla när han saknade sällskap. Det var vår grej.

Vad som smärtar mig än mer är att min morfar aldrig fick se min nya lägenhet. Han kommer aldrig få träffa mina framtida barn och mina framtida barn kommer aldrig få träffa honom.

Jag vet att sorgen kommer avta, att man aldrig kommer glömma men att man kommer lära sig att leva med saknaden och minnas de stunder man fick. Men just nu vill jag bara gråta och för en stund hata världen som tagit min älskade morfar ifrån mig.